Lite bilder på Champagne

Äntligen hemma och myser i soffan


Så här söt är jag i min overall som är så stor för mig


Jag försöker posa för kameran


Nu har jag fått komma till MAS och myser med mamma i sängen


Första gången jag ligger i min egen vagn


Här myser jag med pappa på bröstet


Julafton firas i mammas famn (jag har blivit lovad en bättre julafton nästa år)


Här ligger jag i pappas famn med min julklapp från avd 65


Pappa kittlar mig under fötterna...ser ni som jag kan vifta?


Här ligger jag för första gången i en vagn som jag fick låna på avdelningen


Här är jag snart av med alla jobbiga slangar i ansiktet

Utskriven

Tänka sig att vi sitter i soffan i vår lägenhet alla tre! Tänk att vårat lilla gryn visade sig vara en sån kämpe som bara ville följa med hem så hon tillfriskna på 3 veckor istället för 6 veckor. Hur stolta är inte vi?
De har varit jobbigt och de har hänt så mycket! Helt plötsligt den 21:e december så skulle jag flytta till sjukhuset för Champagne var för frisk för att ligga kvar i sal 11. Men vi vill ju vara en familj så efter lite om och men lyckades vi få en säng till pappa med. Så i rum 13 flyttade lilla familjen ihop.
Helt plötsligt den 22:e började hon få feber. Ovanligt hög med för hon har ju ändå haft lite feber till och från under hela sjukhusvistelsen. Den gick inte ner något och natten till den 23:e kom Pernilla in för att prata med oss. Hon var orolig över febern och trodde att de hade med silasticen som sitter i armvecket att göra. Att det hade börjat frodas bakterier i den. Silasticen åkte hastigt bort (mamma var för dålig för att vara med så pappa höll henne i handen genom hela processen). Det blev en kanyl i handen för socker dropp (för att kunna fortsätta täcka upp de hon saknar i bröstmjölks väg) och en antibiotika kur påbörjades. Det togs odlingar av blod och urin som vi sedan blev tvugna att vänta i tre dygn innan provsvaren kom..
Champagne blev ordinerad att äta fritt den 23:e istället för ett vist antal ml om dagen. De gick lite trögt i början. Hon åt runt 40-50 ml per mål och det som hon inte fick i sig via bröstmjölk fick hon via droppet.
Julafton kom och Champagne hade ätit ett dygn utan att behöva dropp för hon åt precis det som behövdes (20ml under per dygn men de behövdes inte dropp för det). Så vi fick permission på julafton men vad ska man med de till när man måste vara på sjukhuset var 8:e timme för antibiotika? Så julen spenderades på sjukhuset med en ganska pigg Champagne
Den 26:e kom provsvaren på odlingarna och de visade att hon hade en infektion i blodet. Så infektionsavdelningen ordinerade antibiotika ett par dygn till men vi fick flytta till MAS eftersom Champagne var så frisk i övrigt. De ville att vi skulle ha möjlighet till att kunna åka hem på permission. Så vi valde att bo hemma de sista dagarna och åka till barn och ungdomssjukhuset i Malmö var 8:e timme för att få antibiotika. Jobbigt absolut men hur skönt är de inte att få vara i sitt eget hem? Speciellt när man sett hur barnsjukhuset i Malmö ser ut. Man blev nog lite bortskämd i Lund där allt var nytt och fräscht och vi trivdes bra med nästan all personal och alla kände lilla Champagne och det kändes som de var lite mer vana vid just större problem än de i Malmö.
Idag klockan 15:00 så gavs sista antibiotikan och kanylen i handen åkte bort. Sen hände de bästa av allt vi blev utskrivna! Livet hemma som en familj kan äntligen börja på riktigt. Vilken lycka. Skulle gissa att mamma är den som är lyckligast över detta men de andra är inte sena att haka på lycklighets trenden.
Vi märker stor skillnad på Champagne utan dropp är det en piggare tjej med större aptit. Nu har hon precis tryckt i sig runt 120 ml på ett mål.
Hon har blivit av duschad från höft och neråt och tyckte om värmen och nöjt av att slippa bli avtorkad med wipes i rumpan som är ganska sårig pga allt bajsande. För här har vi bajs i blöjan var gång. Det dröjer innan tarmen fungerar helt som den ska men vi märker skillnad. Det blir bättre och bättre och vi har all tid och tålamod i världen att vänta på att lilla stjärnan ska bli helt återställd.

Bilder

Myser med napp i pappas varma famn



Första matningen, jag får hela 5ml



Jag tycker om min napp



Mammas famn duger också ibland, även om den inte är lika varm



Mitt första bajs, mamma och pappa var så glada




Jag kan vara väldigt arg ibland, men jag är söt ändå



Jag drog ur min sond från näsan så innan jag fick ny passade mamma på att fotografera mig, så ni kan se hur söt jag är utan slang i näsan


Oftast är jag väldigt trött och mina föräldrar har ofta kameran i högsta hugg



Min första mat i nappflaska, hela 10ml får jag nu

Lite update från livet i sal 11

Dagarna bara rullar på. Känns inte som jul överhuvudtaget. Vet knappt om de är helg eller inte. Man är mest fokuserad på att man ska åka till sjukhuset och titta på Champagne. De senaste dagarna har de gått sakta framåt. Hon låg i spjälsäng i stället för kuvös igår när vi kom och de sa att hon hade stormtrivts i sin nya säng. Sen kom läkaren och ordinerade mer kuvös. Pga att hon är för tidigt född och så liten behöver hon extra värme från kuvösen för att växa till sig. Ligger hon i spjälsängen tar det för mycket energi från henne för att hålla sig varm så då växer hon inte lika bra.
Man har tagit bort CVK-n hon hade i halsen då den läckte och den har blivit ersatt av en silastic i armvecket. Givetvis har den också börjat strula så idag åkte Champagne in på röntgen igen. Men de såg inget konstigt. Så nu fortsätter droppet som vanligt.
Idag har hon varit otroligt trött och har inte haft någon matlust. Hon fick mat i sonden 2 gånger då hon vägrade ta de i munnen. Men sen när de var dags för matning klockan 19 då var hon vaken och tog alla 10ml (första gången hon får en nappflaska, innan har bara själva nappen räckt men nu har matintaget ökat) på nolltid och hade nog gärna ätit ännu mer. Kanske var de turen bort till skötbordet (första gången hon var ända där borta av rummet) eller så var de bara så att hon mådde bättre efter sin skönhets sömn. Hon var vaken i över 1 timme i sträck och de måste var rekord för henne. Hon har sina pappas ögon, de är redan så mörka.
Utöver sina tarmbeskymmer så har hon fått lite gulsot. Än så länge så är hennes värden på den nivån så att hon inte behöver sola. Hennes värde låg på 253 och går de upp till 300 så behöver hon sola. Tycker att de är bra att hon drabbades av gulsot nu när hon ändå ligger inne för då har de koll på henne och man slipper oroa sig hemma.
Diskussion förs angående om hur vi ska ha ett eget rum på sjukhuset där vi kan vara med henne själva så vi kan känna oss lite mer som en familj. Pernilla har ju velat det ett par dagar men alla har olika åsikter så än har inget hänt. Vi hade tyckt att det vore både mysigt och skönt.
Idag kom Petros pappa från Kreta på besök och såg sin son för första gången. Detta var den största händelsen i sal 11 sen vi kom dit. Eftersom de bara är 4 barn i vår lilla värld på sjukhuset så blir de att man är ganska insatt i bebisarnas liv och vad som händer runt omkring dom.

Stora framsteg men lite oro

Detta var vad som hände våran älskade dotter igår: Hon har fått 2 mål mat. 5ml var gång. Mr.B fick mata. Hur avundsjuk är inte jag som inte ens fick se henne? När han kom till sjukhuset hade hon varit vaken och tittat. De har plockat bort ännu fler slangar. I förgår tog de bort atär nålen och en av kanylerna i handen. Igår tog de bort hjärt övervakningen och övervakningen av andningen eftersom hon mår så bra. Sen behöver de bara ha kontroll över syresättningen när hon sover väldigt djupt. Vilka framsteg vår lilla tös gör. Pernilla som opererade henne var inne och pratade med Mr.B igår och sa att som de är nu är hon ett prakt exempel på hur de ska vara efter en operation. Läkarna hade verkligen inte trott att hon skulle återhämta sig så snabbt och att tarmen redan skulle börja jobba. Hon har inte kräkts efter att få mat och när de drog med spruta i sonden så var magsäcken tomen. Helt underbart att de går så bra nu håller vi bara tummarna för att de fortsätter på rätt håll.
Moster Emma var på besök och tyckte hon var så söt. Men försökte väcka henne men lyckades mindre bra med de.
Idag har morfar varit på besök och han hade turen att få se hennes ögon för precis innan vi skulle gå hem för dagen så öppna hon sina fina små ögon. Inte en lång stund men en liten kortis. Hon hade hicka med den första hickan vad jag vet.
Pernilla vår kirurg var inne idag på rond och sa åter igen att de gick så bra med Champagne och att vi snart kanske ska få ett eget rum så vi kan ha henne lite mer för oss själva så spenderar hon bara nätterna i sal 11 för extra övervakning.
Idag har jag fått mata henne men hon var inget vidare sugen. Fick nog i sig 3ml av de 5ml hon skulle ha. De kom mer bajs idag men de är fortfarande barnbecket som kommer men de är positivt. Magen jobbar nog på för fullt men hon hade mycket av maten kvar i magen som hon hade fått så idag har de bara blivit en matning för att inte överfylla hennes hårt arbetande mage.
Vi har haft henne uppe i nästan 5 timmar och hon älskar ligga i famn. Hon har tittat en del med och jag blir så lycklig när jag ser hennes små ögon som följer oss när vi pratar. Tänk att man kan älska en bebis så mycket.
Hon hade feber när vi lämnade henne och vi är lite oroliga. För vi vill ju inte ha några bakslag. Så klockan 22 så ringer vi till sal 11 för att kolla hur febern ser ut då har hon inget feber nedsättande i kroppen så då vet vi exakt hur hög febern är. Hon får inte bli sjuk vår lilla ängel!

De kom bajs!

Igår var vi i vanlig ordning på sjukhuset. Sal 11 är nästan mer hemma än hemma just nu. Där sitter vi med lilla Champagne. Hon har för närvarande 2 rumskamrater. Petros som föddes med tarmarna utan för kroppen och Alexander med analatresi. 3 familjer som spenderar dagarna med att titta, prata, sjunga och mysa med våra små. Men ingen är lika söt som vår lilla dotter. Hon är så ljuvlig.
Hon har nu fått en dagbok som hänger vid hennes kuvös (hon ligger i en kuvös utan överdel, så de finns en värmemadrass så hon får den värme hon behöver). Dagboken skriver personal och familj i. Så när hon är frisk och äldre kan hon få höra och sen läsa om sin första tid i livet.
Igår när vi satt där kom en läkare för en liten snabb rond. Han öppna blöjan på lilla Champagne och där var bajs! Tänk vad glad man kan bli för bajs (så glad att ögonblicket förevigades med en bild). Kirurgen sa att de var något vi kunde vänta oss om ca 2 veckor men våran tjej är en riktig liten fighter och vill bara bli frisk så hon får åka hem till mamma och pappa. Eftersom de kom bajs så ska hon idag få börja med riktig mat. Hoppas att mina bröst snart kommer igång som de ska. Har mjölkstocking men jag kämpar på med att få de att lossna. Skam den som ger sig. Kan Champagne få sin tarm att fungera så snabbt så ska nog mamma få igång brösten.
Allt går framåt snabbt och vi är så glada. De enda som inte är bra för mig idag är att jag inte får träffa min dotter. Hade feber inatt så nu måste jag vara hemma idag. Jag som inte vill något hellre än att titta på henne.
Fick svar på sista delen av fostervattenprovet idag och de visade inte heller något. Vilken lättnad. Sen vet jag att de gör ett kromosomavvikelse test på Champagne ändå eftersom de är rutin när de föds med någon missbildning.
Idag ska moster Emma få träffa vårt lilla mirakel. Tror de är någon som kommer bli förälskad direkt. Hur skulle man inte kunna de? Sötast i världen är hon ju.
När Mr.B kommer hem så vet jag nog lite mer om hur hennes status ser ut. Eftersom han kan prata med sjuksköterska och ev läkare.

Liter fler bilder

På uppvaket efter operationen




Vägning den 12:e dec




Sover fridfullt hos pappis




Underbaraste Mr.B myser med våran sötaste tjej



Nerbäddad innan vi lämnar henne för denna dagen

Lite bilder

Grynet vill bara ut...sista bilden innan dags att födda



Lilla familjen


Första och enda måltiden på länge



Undersökt och påklädd....världens sötaste




Nu börjar livet med sjukhus och slangar

Förlossning...redan?

De har gått snabbt. Från att vara gravid med en del läkarbesök inbokade och kurser så blev jag väldigt snabbt mamma.
Mitt vatten gick 9 dec runt 05.30. Vaknade av de efter att precis lyckas somna till och min första tanke var givetvis har jag kissat på mig? Hade inte riktigt räknat med vattenavgång 4 veckor för tidigt. Klockan 05.40 var jag åter i säng efter att ha varit på toan och var lätt skakad, Mr.B vaknade till och jag frågar en aning chockad hur man vet om de är vattnet som har gått och hur mycket som kommer. Nyvaken som han är så sa han att de nog inte var något att oroa sig för utan att de nog bara var en liten läcka (de händer ju). Hinner nästan bara lägga mig ner när jag åter känner hur de fullkomligt rinner ur mig. Upp igen och ringa KK (Kvinnokliniken). Nu 07.20 ska vi ta oss ner till bilen för att åka till premature avdelningen på KK för att få bekräftat att de verkligen är vattnet som har gått. Kommer dit runt 8.50 får lämna urin och blod. Sen kontroll av grynets hjärta i ca 1 timme innan jag fick träffa läkare. Läkaren tvekar inte en sekund när han undersöker mig. Givetvis är de vattnet. Man gör en odling på mig men ingen infektion. Får besked om att vi kan åka hem och vila till vårat planerade UL kl 15.20 och därefter så kommer beslut tas om vad som ska hända här näst. UL gick bra. Tarmen hade inte blivit mer utvidgad Vilken lättnad. De 2 olika läkarna diskuterar och kommer fram till att jag ska åka hem och vila tills dagen där på, då jag ska bli igång satt. Helt plötsligt blir de smått panik för oss. Vi har ju inte inhandlat mycket och nu ska vi bli föräldrar inom 2 dygn. Födsel ska ske i Malmö och Lund ska vara beredda om vi måste åka dit för operation.
Är så glad att jag får åka hem och vila. Kraftiga värkar börjar hemma och slemproppen går. Ringde KK för säkerhets skull. Barnmorskan jag pratar med vill att jag ska komma in men jag vill ju vara hemma. Får nästan panik är så trött och vill bara vara hemma nära Mr.B. Bestämmer mig för att stanna hemma och åka in på morgonen som de är bestämt med läkaren. Lyckades inte sova något hemma heller då värkarna avlöser varandra och vattnet bara rinner.
08.30 den 10:e december åker vi åter till premature avdelningen på KK. Börjar med att ligga och se grynets hjärtverksamhet och mina sammandragningar i ca 40 minuter. Sen är de dags för kissprov och blodtryck. sen skulle vi vänta ute i väntrummet och då dyker barnmorskan jag pratade med på kvällen upp och frågar varför jag inte kom in och förklarar för mig att läkaren har gjort fel som skickade hem mig. Hon flyttar mig till ett annat rum och säger att jag ska bli inlagd och att jag inte ska bli igång satt att de också är fel av läkaren. Oh va arg jag var och undrade om en läkare snart skulle dyka upp för daglig rond så jag kunde få prata med någon vettig.
Efter någon timme dyker läkare upp och berättar att jag visst ska bli igång satt men att de är så fullt på avdelningen så att de flyttar mig till förlossningen. Fungerar utmärkt för mig. Så vi går till förlossningen och får en bra barnmorska och undersköterska. Får en fjärde del av tabletten jag ska ha vid kl 11.20 och sen så berättar de att det kommer ta tid. Jag får värkar direkt som aldrig ger mig en paus. Ibörjan fungerar profylax andning bra men sen gör de så jäkla ont. Varför har ingen sagt att de gör så ont?? Efter många om och men får jag akupunktur och tillgång till lustgas. Länge leve lustgasen. Förstår varför de blir kvinnans bästa vän. De ville egentligen inte ge mig lustgas i så tidigt skede för då hade de inget som var effektivt nog när de "riktiga" värkarna börjar. Problemet var ju att de var mina riktiga värkar och att man hade felberäknat tiden lite. När jag var öppen 5 cm bad jag om ryggmärgsbedövning och narkosen kontaktades men 17 minuter efter de sagt att jag var 5 cm öppen så var jag öppen alla 10 cm och grynet var ute.
De blev en liten flicka klockan 16.32. Hon vägde 2665g och var 47 lång och huvudomkrets på 32 cm.
Vi fick lite tid med henne innan de skulle göras undersökningar. Stolt och lycklig pappa (som var de bästa stöd man kunde ha under en förlossning) klippte navelsträngen och sen mös vi som den lilla familj vi är.
Undersökningen av grynet börjar och de första de kontrollerade var analöppningen då de misstänkte analatresi. Men de verkade inte vara det som var problemet. Vi blev förflyttade till neotalavdelning där grynet som fått namnet Champagne fick ligga i kuvös utan överdel för att ha koll på alla värden. Röntgen görs vid 20.30 och skickas till Lund och läkare i Malmö och Lund har telefon konferens. Beslut tas att de vill ha hos i Lund så vid 23.20 beger vi oss till Lund. Jag och Mr.B i taxi och Champagne i ambulans. Vi hamnar på barnkirurgiska avdelningen där de vill göra fler röntgen på Champagne. Vi pratade lite med kirurgen Pernilla Stenström som ska ha ansvaret för våran älskling. Hon gick igenom vad de kunde tänkas vara och vad som skulle ske under natten. Jag och Mr.B fick ett rum och skulle äntligen få lite vila efter att jag inte fått någon sömn alls från 7:e december till 11:dec kl 02.00. Jag lyckades inte sova något vidare i sjukhus sängen heller och klockan 06.55 kommer Pernilla in och berättar att de röntgat Champagne hela morgonen och att de ser värre ut än befarat. Inte det beskedet man önskar höra. Flera kirurger har gått igenom flera olika röntgen bilder och gjort kontrast röntgen. de kan inte fastslå vart felet sitter eller vad för fel det är, så det enda de kan göra är att operera vår lilla flicka direkt på morgonen. Klockan 8.15 för flyttas grynet till operationen och allt vi kan göra nu är att vänta.
Vid 12 tiden fick vi träffa henne på uppvaket och sen får vi träffa Pernilla för genomgång av vad som har gjorts och hur de har gått.
Man hittade felet och de visade sig vara kolon atresi (detta drabbar ca 5 barn om året i Sverige, de brukar operera 1 om året i Lund, så att hitta information om denna sjukdomen är allt annat än lätt och vad är oddsen att just ens eget lilla barn ska vara en av de drabbade?). OP gick bra och Pernilla berättade att om allt går som de ska så kan vi få med henne hem om ca 6 veckor. De som har hänt med tarmen är att tjocktarmen har fått ett stopp på vägen så den ena delen av tarmen har jobbat för mycket och den andra delen har inte kunnat jobba alls. Detta resulterar i att delen som jobbat är jätte utvidgad och den som inte jobbat är mer som ett skal som behöver komma igång att jobba. Stoppet tas bort och de 2 delarna sys ihop. Nu ska de 2 olika delarna lyckas samarbeta och bli en hel normal tarm. Lilla fina Champagne kommer pga detta vara fastande ett par veckor. Så nu ligger hon i Lund i sal 11 på avdelning 65 där de är dygnet runt övervakning av både personal och maskiner. Hon är en riktig liten kämpe idag bara en dag efter OP klarar hon sin smärta utan morfin och ser mycket piggare ut. Idag har pappa fått mysa med henne i famnen. En mindre procedur med alla slangar, kanyler och elektroner. Trots allt detta så ser man att hon är världens sötaste där hon ligger och sover så fridfullt hos sin älskade pappa.
Jag måste nu pumpa var 3:e timme och vi åker hem om nätterna för att få ordentlig sömn sen på dagarna åker vi åter till Lund där vi sitter hos våran finaste flicka.
Längtar så det gör ont tills hon mår bra nog att få komma hem med oss så vi kan bli en riktig familj för just nu känns de som vi lånar ut henne.
Varje kväll ber jag om att hon ska bli frisk och att allt går som de ska.

Profylax

Vet att de är en del som undrar hur de gick hos läkaren i måndags. Skäms över att behöva erkänna detta men stressen börjar ta ut sin rätt, jag blandade ihop läkartiderna med varandra vilket resulterade i att vi lyckades missa läkarbesöket. Jag var så arg på mig själv. Hur kan man vara så förvirrad? Fick ny tid till på måndag så då ska den inte missas.
De är inte mycket som går rätt denna veckan. Skulle vara på MVC idag men tydligen är alla utan en barnmorska sjuk eller hemma med sjuka barn så tiden blev om bokad till fredag.
Imorgon är de dags för läkarbesök 2 och jag har 100% koll på vilken tid vi ska vara där. Håller tummarna för att allt ska se ut som sist och bättre även om jag vet om att de är att hoppas på ett mirakel. Men grynet kan ju vara vårat lilla julmirakel. Oavsett vilket så kommer grynet alltid vara vårat lilla mirakel på alla sätt och viss.
Har fått bristningar...aaagghh! Trodde de var något jag skulle slippa. Tur att jag inte ser den delen av magen. Ibland ser man fördelen med att vara stor och smidig som en flodhäst. Även om de är ytterst sällan. Jag saknar ju mina kläder och att orka med saker. En annan sak jag lyckats drabbas av är utslag på magen. Fy in i helskotta vad de kliar emellanåt och andra stunder känner jag inte ens att de är där. Smörjer och smörjer men de verkar inte vilja ge med sig.
Barnvagnen är här. Den är så otroligt fin är helnöjd. Kört omkring lite här hemma och kan inte se mig själv som mamma på något sätt när skjuter omkring vagnen här hemma. Bilder på vagnen kommer när sambon är hemma (eftersom han är duktig att städa undan saker så hittar jag inte de som behövs för att lägga in bilderna i datorn).
Igår var vi på första delen av profylax kursen. Var lite genomgång av själva förlossnigen men där fick Limhamns MVC bra mycket bättre betyg än rund och sund. Sen var de avslappning (jag kan absolut inte slappna av och ännu mindre känna min stortå när de säger att man ska lägga all fokus på den och känna något). Sen började andningslektionen. Andningen man ska ha vid oregelbundna värkar var sköna och behagliga och ännu behagligare när Mr.B skulle trycka på delar av kroppen under tiden. Men jag började dess värre skratta en himla massa när vi var tvungna att står näsa mot näsa och jag ska stå och pusta och frusta. Ibland är de svårt att vara seriös. Andning nr 2 som då ska vara när värkarna är regelbundna är inget för mig. De gjorde så ont i min mage när jag andades så, så mina ögon tårades. Ajajaj säger jag bara. Ska be barnmorskan (om de nu är något de gör) kolla mitt levervärde och gallsyra värde. För något är nog lite avvikande med tanke på den smärtan jag har. I alla fall åter till profylaxen. Vi var 8 par tur nog var de 2 andra par som precis som oss hade lite svårt att hålla sig för skratt alla gånger sen satt där givetvis de paren som tror de är duktigast i värden med en pinne uppkörd i ...... Nu är de tänkt att vi ska träna på andning och avslappning här hemma. Har nu 2 avslappnings skivor så imorgon eller på fredag ska jag ge de ett försök här hemma. Vem vet kanske finns de en chans att jag känner min stortå. De vi har upplevt från profylaxen hittills så är de inte värt 1800kr, men får se efter nästa gång för att inte tala om efter födslen. Kanske de visar sig att jag hade kunnat tänka mig betala flera tusen för att lära mig andas genom smärtan.
Kan inte förstå att jag är i vecka 35+4. Vart har tiden tagit vägen? Insåg igår att jag måste snart packa min sjukhus väska (blir efter jul) och fundera ut vilken smärtlindring jag skulle föredra att få om de inte räcker med lustgas, tens, profylax och akupunktur. Tänk vad med saker man kan ta till. Börjar kännas läskigare och läskigare ju närmare den dagen vi kommer. Även om jag mest vill ha ut den lilla parveln.

Många funderingar

Idag har jag satt mig ner med papper och penna och skrivit ner alla frågor jag har till läkaren denna gången. De blev många många frågor. Får väl se om alla kommer ställas och om svar kommer ges. Jag har så mycket jag undrar över. Jag googlar och läser på om olika sjukdomar var dag. Jag har fått frågan om jag blir lugn eller stressad av att googla och läsa. Jag har inte direkt reflekterat över detta försen frågan ställdes. Jag blir mest lugn men emellanåt smyger sig stressen på och rädslan. Rädd hur jag ska klara av att handskas med de som komma ska. De som idag bara är ett blankt papper med stora svarta frågetecken. Jag som redan är alldeles för skör i många sammanhang kommer jag bli starkare eller kommer jag bryta ihop alldeles för ofta? Jag är rädd för hur jag kommer ta beskedet jag kommer få, rädd att Mr.B inte kommer orka med mig i längden om jag inte är stark nog. Rädd för mycket. Men jag kommer vara så förbered man kan vara den dagen de lilla grynet tittar ut. Tror inte jag har lyckats missa att läsa om någon tarm och mag sjukdom. Tro mig de finns många och jag kommer aldrig kunna vara förbered på hur de kommer vara att leva med någon av alla sjukdomar men jag kommer veta vad de innebär i praktiken. Och de ger mig ett lugn. Känns lite som om att ha ett försprång, ett litet övertag.
De är mycket inplanerat denna vecka. Fosterhjärta undersökning, profylax kurs, vanligt MVC besök och se sist men långt ifrån minst återbesök hos läkaren för att se hur tarmen ser ut dagsläget och om grynet fortfarande följer sin kurva. Vilket vi verkligen hoppas.
Idag har de varit fest inne i magen. Har antingen varit ett lyckligt litet gryn idag som tycker om att mamma har tagit de lugnt eller så har de varit en liten tjurskalle som lekt rövare för att visa sin missbelåtelse.
Barnvagnen har kommit men givetvis var vi inte hemma när de skulle leverera den (om de nu försökte för den tidpunkten de står att de sökte oss var ju båda 2 hemma). Så nu är de bara att sätta sig i bilen och åka och hämta den för att äntligen få se hur den ser ut live. Spännande!

Fosterhjärta UL

Så var de 1:a december och barnvagnen är nu i Sverige, innebär de att den kommer imorgon? Hoppas!
Fick UL tiden för fosterhjärtas kontroll. Så den 6:e december blir de ca 30 minuter UL för att enbart kolla grynets hjärta. De blir mycket under vecka 49 men de är skönt att vi kommer få se att allt fortskrider som de ska. Så kan jag ställa lite av mina frågor med.