Lite update från livet i sal 11

Dagarna bara rullar på. Känns inte som jul överhuvudtaget. Vet knappt om de är helg eller inte. Man är mest fokuserad på att man ska åka till sjukhuset och titta på Champagne. De senaste dagarna har de gått sakta framåt. Hon låg i spjälsäng i stället för kuvös igår när vi kom och de sa att hon hade stormtrivts i sin nya säng. Sen kom läkaren och ordinerade mer kuvös. Pga att hon är för tidigt född och så liten behöver hon extra värme från kuvösen för att växa till sig. Ligger hon i spjälsängen tar det för mycket energi från henne för att hålla sig varm så då växer hon inte lika bra.
Man har tagit bort CVK-n hon hade i halsen då den läckte och den har blivit ersatt av en silastic i armvecket. Givetvis har den också börjat strula så idag åkte Champagne in på röntgen igen. Men de såg inget konstigt. Så nu fortsätter droppet som vanligt.
Idag har hon varit otroligt trött och har inte haft någon matlust. Hon fick mat i sonden 2 gånger då hon vägrade ta de i munnen. Men sen när de var dags för matning klockan 19 då var hon vaken och tog alla 10ml (första gången hon får en nappflaska, innan har bara själva nappen räckt men nu har matintaget ökat) på nolltid och hade nog gärna ätit ännu mer. Kanske var de turen bort till skötbordet (första gången hon var ända där borta av rummet) eller så var de bara så att hon mådde bättre efter sin skönhets sömn. Hon var vaken i över 1 timme i sträck och de måste var rekord för henne. Hon har sina pappas ögon, de är redan så mörka.
Utöver sina tarmbeskymmer så har hon fått lite gulsot. Än så länge så är hennes värden på den nivån så att hon inte behöver sola. Hennes värde låg på 253 och går de upp till 300 så behöver hon sola. Tycker att de är bra att hon drabbades av gulsot nu när hon ändå ligger inne för då har de koll på henne och man slipper oroa sig hemma.
Diskussion förs angående om hur vi ska ha ett eget rum på sjukhuset där vi kan vara med henne själva så vi kan känna oss lite mer som en familj. Pernilla har ju velat det ett par dagar men alla har olika åsikter så än har inget hänt. Vi hade tyckt att det vore både mysigt och skönt.
Idag kom Petros pappa från Kreta på besök och såg sin son för första gången. Detta var den största händelsen i sal 11 sen vi kom dit. Eftersom de bara är 4 barn i vår lilla värld på sjukhuset så blir de att man är ganska insatt i bebisarnas liv och vad som händer runt omkring dom.