Förlossning...redan?

De har gått snabbt. Från att vara gravid med en del läkarbesök inbokade och kurser så blev jag väldigt snabbt mamma.
Mitt vatten gick 9 dec runt 05.30. Vaknade av de efter att precis lyckas somna till och min första tanke var givetvis har jag kissat på mig? Hade inte riktigt räknat med vattenavgång 4 veckor för tidigt. Klockan 05.40 var jag åter i säng efter att ha varit på toan och var lätt skakad, Mr.B vaknade till och jag frågar en aning chockad hur man vet om de är vattnet som har gått och hur mycket som kommer. Nyvaken som han är så sa han att de nog inte var något att oroa sig för utan att de nog bara var en liten läcka (de händer ju). Hinner nästan bara lägga mig ner när jag åter känner hur de fullkomligt rinner ur mig. Upp igen och ringa KK (Kvinnokliniken). Nu 07.20 ska vi ta oss ner till bilen för att åka till premature avdelningen på KK för att få bekräftat att de verkligen är vattnet som har gått. Kommer dit runt 8.50 får lämna urin och blod. Sen kontroll av grynets hjärta i ca 1 timme innan jag fick träffa läkare. Läkaren tvekar inte en sekund när han undersöker mig. Givetvis är de vattnet. Man gör en odling på mig men ingen infektion. Får besked om att vi kan åka hem och vila till vårat planerade UL kl 15.20 och därefter så kommer beslut tas om vad som ska hända här näst. UL gick bra. Tarmen hade inte blivit mer utvidgad Vilken lättnad. De 2 olika läkarna diskuterar och kommer fram till att jag ska åka hem och vila tills dagen där på, då jag ska bli igång satt. Helt plötsligt blir de smått panik för oss. Vi har ju inte inhandlat mycket och nu ska vi bli föräldrar inom 2 dygn. Födsel ska ske i Malmö och Lund ska vara beredda om vi måste åka dit för operation.
Är så glad att jag får åka hem och vila. Kraftiga värkar börjar hemma och slemproppen går. Ringde KK för säkerhets skull. Barnmorskan jag pratar med vill att jag ska komma in men jag vill ju vara hemma. Får nästan panik är så trött och vill bara vara hemma nära Mr.B. Bestämmer mig för att stanna hemma och åka in på morgonen som de är bestämt med läkaren. Lyckades inte sova något hemma heller då värkarna avlöser varandra och vattnet bara rinner.
08.30 den 10:e december åker vi åter till premature avdelningen på KK. Börjar med att ligga och se grynets hjärtverksamhet och mina sammandragningar i ca 40 minuter. Sen är de dags för kissprov och blodtryck. sen skulle vi vänta ute i väntrummet och då dyker barnmorskan jag pratade med på kvällen upp och frågar varför jag inte kom in och förklarar för mig att läkaren har gjort fel som skickade hem mig. Hon flyttar mig till ett annat rum och säger att jag ska bli inlagd och att jag inte ska bli igång satt att de också är fel av läkaren. Oh va arg jag var och undrade om en läkare snart skulle dyka upp för daglig rond så jag kunde få prata med någon vettig.
Efter någon timme dyker läkare upp och berättar att jag visst ska bli igång satt men att de är så fullt på avdelningen så att de flyttar mig till förlossningen. Fungerar utmärkt för mig. Så vi går till förlossningen och får en bra barnmorska och undersköterska. Får en fjärde del av tabletten jag ska ha vid kl 11.20 och sen så berättar de att det kommer ta tid. Jag får värkar direkt som aldrig ger mig en paus. Ibörjan fungerar profylax andning bra men sen gör de så jäkla ont. Varför har ingen sagt att de gör så ont?? Efter många om och men får jag akupunktur och tillgång till lustgas. Länge leve lustgasen. Förstår varför de blir kvinnans bästa vän. De ville egentligen inte ge mig lustgas i så tidigt skede för då hade de inget som var effektivt nog när de "riktiga" värkarna börjar. Problemet var ju att de var mina riktiga värkar och att man hade felberäknat tiden lite. När jag var öppen 5 cm bad jag om ryggmärgsbedövning och narkosen kontaktades men 17 minuter efter de sagt att jag var 5 cm öppen så var jag öppen alla 10 cm och grynet var ute.
De blev en liten flicka klockan 16.32. Hon vägde 2665g och var 47 lång och huvudomkrets på 32 cm.
Vi fick lite tid med henne innan de skulle göras undersökningar. Stolt och lycklig pappa (som var de bästa stöd man kunde ha under en förlossning) klippte navelsträngen och sen mös vi som den lilla familj vi är.
Undersökningen av grynet börjar och de första de kontrollerade var analöppningen då de misstänkte analatresi. Men de verkade inte vara det som var problemet. Vi blev förflyttade till neotalavdelning där grynet som fått namnet Champagne fick ligga i kuvös utan överdel för att ha koll på alla värden. Röntgen görs vid 20.30 och skickas till Lund och läkare i Malmö och Lund har telefon konferens. Beslut tas att de vill ha hos i Lund så vid 23.20 beger vi oss till Lund. Jag och Mr.B i taxi och Champagne i ambulans. Vi hamnar på barnkirurgiska avdelningen där de vill göra fler röntgen på Champagne. Vi pratade lite med kirurgen Pernilla Stenström som ska ha ansvaret för våran älskling. Hon gick igenom vad de kunde tänkas vara och vad som skulle ske under natten. Jag och Mr.B fick ett rum och skulle äntligen få lite vila efter att jag inte fått någon sömn alls från 7:e december till 11:dec kl 02.00. Jag lyckades inte sova något vidare i sjukhus sängen heller och klockan 06.55 kommer Pernilla in och berättar att de röntgat Champagne hela morgonen och att de ser värre ut än befarat. Inte det beskedet man önskar höra. Flera kirurger har gått igenom flera olika röntgen bilder och gjort kontrast röntgen. de kan inte fastslå vart felet sitter eller vad för fel det är, så det enda de kan göra är att operera vår lilla flicka direkt på morgonen. Klockan 8.15 för flyttas grynet till operationen och allt vi kan göra nu är att vänta.
Vid 12 tiden fick vi träffa henne på uppvaket och sen får vi träffa Pernilla för genomgång av vad som har gjorts och hur de har gått.
Man hittade felet och de visade sig vara kolon atresi (detta drabbar ca 5 barn om året i Sverige, de brukar operera 1 om året i Lund, så att hitta information om denna sjukdomen är allt annat än lätt och vad är oddsen att just ens eget lilla barn ska vara en av de drabbade?). OP gick bra och Pernilla berättade att om allt går som de ska så kan vi få med henne hem om ca 6 veckor. De som har hänt med tarmen är att tjocktarmen har fått ett stopp på vägen så den ena delen av tarmen har jobbat för mycket och den andra delen har inte kunnat jobba alls. Detta resulterar i att delen som jobbat är jätte utvidgad och den som inte jobbat är mer som ett skal som behöver komma igång att jobba. Stoppet tas bort och de 2 delarna sys ihop. Nu ska de 2 olika delarna lyckas samarbeta och bli en hel normal tarm. Lilla fina Champagne kommer pga detta vara fastande ett par veckor. Så nu ligger hon i Lund i sal 11 på avdelning 65 där de är dygnet runt övervakning av både personal och maskiner. Hon är en riktig liten kämpe idag bara en dag efter OP klarar hon sin smärta utan morfin och ser mycket piggare ut. Idag har pappa fått mysa med henne i famnen. En mindre procedur med alla slangar, kanyler och elektroner. Trots allt detta så ser man att hon är världens sötaste där hon ligger och sover så fridfullt hos sin älskade pappa.
Jag måste nu pumpa var 3:e timme och vi åker hem om nätterna för att få ordentlig sömn sen på dagarna åker vi åter till Lund där vi sitter hos våran finaste flicka.
Längtar så det gör ont tills hon mår bra nog att få komma hem med oss så vi kan bli en riktig familj för just nu känns de som vi lånar ut henne.
Varje kväll ber jag om att hon ska bli frisk och att allt går som de ska.