Utskriven

Tänka sig att vi sitter i soffan i vår lägenhet alla tre! Tänk att vårat lilla gryn visade sig vara en sån kämpe som bara ville följa med hem så hon tillfriskna på 3 veckor istället för 6 veckor. Hur stolta är inte vi?
De har varit jobbigt och de har hänt så mycket! Helt plötsligt den 21:e december så skulle jag flytta till sjukhuset för Champagne var för frisk för att ligga kvar i sal 11. Men vi vill ju vara en familj så efter lite om och men lyckades vi få en säng till pappa med. Så i rum 13 flyttade lilla familjen ihop.
Helt plötsligt den 22:e började hon få feber. Ovanligt hög med för hon har ju ändå haft lite feber till och från under hela sjukhusvistelsen. Den gick inte ner något och natten till den 23:e kom Pernilla in för att prata med oss. Hon var orolig över febern och trodde att de hade med silasticen som sitter i armvecket att göra. Att det hade börjat frodas bakterier i den. Silasticen åkte hastigt bort (mamma var för dålig för att vara med så pappa höll henne i handen genom hela processen). Det blev en kanyl i handen för socker dropp (för att kunna fortsätta täcka upp de hon saknar i bröstmjölks väg) och en antibiotika kur påbörjades. Det togs odlingar av blod och urin som vi sedan blev tvugna att vänta i tre dygn innan provsvaren kom..
Champagne blev ordinerad att äta fritt den 23:e istället för ett vist antal ml om dagen. De gick lite trögt i början. Hon åt runt 40-50 ml per mål och det som hon inte fick i sig via bröstmjölk fick hon via droppet.
Julafton kom och Champagne hade ätit ett dygn utan att behöva dropp för hon åt precis det som behövdes (20ml under per dygn men de behövdes inte dropp för det). Så vi fick permission på julafton men vad ska man med de till när man måste vara på sjukhuset var 8:e timme för antibiotika? Så julen spenderades på sjukhuset med en ganska pigg Champagne
Den 26:e kom provsvaren på odlingarna och de visade att hon hade en infektion i blodet. Så infektionsavdelningen ordinerade antibiotika ett par dygn till men vi fick flytta till MAS eftersom Champagne var så frisk i övrigt. De ville att vi skulle ha möjlighet till att kunna åka hem på permission. Så vi valde att bo hemma de sista dagarna och åka till barn och ungdomssjukhuset i Malmö var 8:e timme för att få antibiotika. Jobbigt absolut men hur skönt är de inte att få vara i sitt eget hem? Speciellt när man sett hur barnsjukhuset i Malmö ser ut. Man blev nog lite bortskämd i Lund där allt var nytt och fräscht och vi trivdes bra med nästan all personal och alla kände lilla Champagne och det kändes som de var lite mer vana vid just större problem än de i Malmö.
Idag klockan 15:00 så gavs sista antibiotikan och kanylen i handen åkte bort. Sen hände de bästa av allt vi blev utskrivna! Livet hemma som en familj kan äntligen börja på riktigt. Vilken lycka. Skulle gissa att mamma är den som är lyckligast över detta men de andra är inte sena att haka på lycklighets trenden.
Vi märker stor skillnad på Champagne utan dropp är det en piggare tjej med större aptit. Nu har hon precis tryckt i sig runt 120 ml på ett mål.
Hon har blivit av duschad från höft och neråt och tyckte om värmen och nöjt av att slippa bli avtorkad med wipes i rumpan som är ganska sårig pga allt bajsande. För här har vi bajs i blöjan var gång. Det dröjer innan tarmen fungerar helt som den ska men vi märker skillnad. Det blir bättre och bättre och vi har all tid och tålamod i världen att vänta på att lilla stjärnan ska bli helt återställd.