Stora framsteg men lite oro

Detta var vad som hände våran älskade dotter igår: Hon har fått 2 mål mat. 5ml var gång. Mr.B fick mata. Hur avundsjuk är inte jag som inte ens fick se henne? När han kom till sjukhuset hade hon varit vaken och tittat. De har plockat bort ännu fler slangar. I förgår tog de bort atär nålen och en av kanylerna i handen. Igår tog de bort hjärt övervakningen och övervakningen av andningen eftersom hon mår så bra. Sen behöver de bara ha kontroll över syresättningen när hon sover väldigt djupt. Vilka framsteg vår lilla tös gör. Pernilla som opererade henne var inne och pratade med Mr.B igår och sa att som de är nu är hon ett prakt exempel på hur de ska vara efter en operation. Läkarna hade verkligen inte trott att hon skulle återhämta sig så snabbt och att tarmen redan skulle börja jobba. Hon har inte kräkts efter att få mat och när de drog med spruta i sonden så var magsäcken tomen. Helt underbart att de går så bra nu håller vi bara tummarna för att de fortsätter på rätt håll.
Moster Emma var på besök och tyckte hon var så söt. Men försökte väcka henne men lyckades mindre bra med de.
Idag har morfar varit på besök och han hade turen att få se hennes ögon för precis innan vi skulle gå hem för dagen så öppna hon sina fina små ögon. Inte en lång stund men en liten kortis. Hon hade hicka med den första hickan vad jag vet.
Pernilla vår kirurg var inne idag på rond och sa åter igen att de gick så bra med Champagne och att vi snart kanske ska få ett eget rum så vi kan ha henne lite mer för oss själva så spenderar hon bara nätterna i sal 11 för extra övervakning.
Idag har jag fått mata henne men hon var inget vidare sugen. Fick nog i sig 3ml av de 5ml hon skulle ha. De kom mer bajs idag men de är fortfarande barnbecket som kommer men de är positivt. Magen jobbar nog på för fullt men hon hade mycket av maten kvar i magen som hon hade fått så idag har de bara blivit en matning för att inte överfylla hennes hårt arbetande mage.
Vi har haft henne uppe i nästan 5 timmar och hon älskar ligga i famn. Hon har tittat en del med och jag blir så lycklig när jag ser hennes små ögon som följer oss när vi pratar. Tänk att man kan älska en bebis så mycket.
Hon hade feber när vi lämnade henne och vi är lite oroliga. För vi vill ju inte ha några bakslag. Så klockan 22 så ringer vi till sal 11 för att kolla hur febern ser ut då har hon inget feber nedsättande i kroppen så då vet vi exakt hur hög febern är. Hon får inte bli sjuk vår lilla ängel!