En dag som fylldes med oro

Idag vaknade vi med leende på läpparna över att åter få gå på ultraljudsundersökning och se på den lilla. Det var däremot mindre leende när vi gick därifrån. För min del byttes leendet mot tårar. Ultraljudet gick inte så bra som väntat, man hittade ett fel på lilla grynet så remiss är skickad till läkare som sen i sin tur ska göra nytt ultraljud på mig och titta närmare på grynets tarm som inte alls såg bra ut. Den var uppsvälld och t.o.m vi som inte vet riktigt hur saker och ting ska se ut på en ultraljudsbild såg att den såg väldigt stor ut, den fick benämningen uppspänd colon på remissen och min journal. Har vi tur prioriteras vi högt upp så vi kan komma till redan imorgon eller början på nästa veckan. I värsta fall kunde vi få vänta upp till 2 veckor. De känns otroligt jobbigt att vara helt ovetande. Vi har ingen aning om hur de påverkar grynet, förlossning osv. Min största rädsla är att de ska vara så allvarligt fel så att kejsarsnitt kommer behövas göras tidigare eller att grynet ska behövas opereras direkt efter födsel. Jag önskar innerligt att de inte ska vara något allvarligt och grynet kommer vara en glad och frisk liten krabat när den väl kommer ut till oss.
I övrigt såg allt ut som de skulle, grynet ligger med huvudet neråt, väger 2044g och beräknas väga ca 3500g vid födsel om lillan tittar ut den 7:e januari som är beräknat.
Älskade grynet trycker förmodligen på min lever och de förklarar då min smärta i magen och vem vet ev kanske smärtan i ryggen.
Här kommer de en liten bild på min mage och på grynet i 3D, ingen av grynets bilder vart speciellt bra då navelsträngen ligger vid ansiktet och skymmer en del. Mr.B hävdar bestämt att grynet har mammas näsa och ögon, jag tycker att de är en Mr.B haka och tycker att näsan kan vara lika mycket pappas näsa som min näsa. Vi såg inte könet men jag tror fortfarande att de är en pojke och på bild ser de mer ut som en pojke än en flicka.
Vi var på föräldrarkurs i måndags delvis givande och delvis sunt förnuft. Jag har börjat bli klar med tankarna runt förlossningen vilka smärtlindrande metoder jag vill ha. En tjej som var lika långt gången som jag som precis som jag lider av foglossning berättade om TENS (varför har ingen berättat om de tidigare). För er som precis som jag inte vet vad de är så är de en liten maskin som går på batteri som skickar ut elektriska impulser på de ställen man har ont där man satt fast sina "kuddar". En fantastisk liten uppfinning som vi har köpt hem och utnyttjas var dag av både mig och Mr.B. Den ska helt klart följa med till BB. Smärtlindring är bra härligt. Prövar mig fortfarande fram vilka program som jag ger bäst lindring och är skönast. Rekommenderas varmt till andra gravida, tänk bara på att man inte får sätta "kuddarna" på magen. Nästa föräldrarutbildning är på måndag då de blir genomgång av hur man ammar och sköter om sitt nyfödda barn. Mr.B jobbar så de blir en trip till Limhamn med buss för min del om jag inte får tid till läkare på MAS.