Sitter här i soffan ihop krupen tittandes på snön som faller tätt tätt utanför fönstret. En massa post har kommit men ingen kallelse och inget provsvar. Man går i väntas tider på en massa saker.
Via google har jag hittat bloggar som ger mig hopp, bloggar som gör att jag känner tro på att vi kommer klara allt oavsett vad de blir vi måste ta oss igenom. Tänk vad främlingar och deras ord kan beröra och få sig själv att öppna sig och dela med sig av ens egen oro.
Man kan inte mer än tacka de som låter oss utomstående ta del av deras liv, deras bekymmer, deras kamp och hur de hjälper oss andra att förstå och bli starkare. Jag vet att i allafall jag får mer tilltro på framtiden när jag följer andras öden och förstår att de kommer finnas andra som grynet, vad nu än grynet födds med för komplikation.
Vårat älskade lilla gryn som vi längtar så efter.
hej!
SvaraRaderavad bra att du funnit ngn tröst i bloggarnas värld. när noah föddes så märkte vi ganska fort att det var främlingarna som förstod oss och stöttade oss. nu är de flesta inga främlingar längre utan kvalificerade vänner!
stor kram jossan